Vet inte var jag ska börja men jag gör ett försök.

M
För vi var bästa vänner. Vi hade kännt varandra i stort sett hela livet känns det som. Minns när vi blev vänner och hur. Minns hur kul vi alltid haft hur mycket vi alltid skrattade tillsammans. Men jag kunde också gråta med dig, du fanns alltid där. Du var en vägvisare för mig och det är ett av mitt livsmisstag att förlora dig. Speciellt över en liten skitsak och all skuld jag bär på. Jag har önskat så många gånger att jag kunde åka tillbaka i tiden och ändra just det där, men såklart för gäves.

O
Hur kan man ignorera någon som du? Eller hur kan man iallafall lyckas få dig att känna precis så. Jag har aldrig varit värd din kärlek, du ger mig så otroligt mycket medan jag gång på gång sårar dig. Aldrig har någon fått ta så mycket skit pga mitt mående men du har fått ta allt. Du har inte ens klagat över det. Jag har så jävla dåligt samvete när jag är med  dig. Jag ger dig allt du ger mig mer precis så känns det. Jag kan inte ge mer än allt och ändå kommer du ge mig så mycket mer. Du har utstått så himla mycket för min skull och det betyder otroligt mycket. För din skull önskar jag att vi hade setts senare i livet när jag lärt mig hantera mina känslor, mina handlingar och relationer. Eller i ett annat liv där jag skulle vara en helt vanlig tjej som inte bara sårar utan ger dig den kärlek du faktiskt förtjänar.

M
Har redan förklarat en hel del för dig men för att jag har beskyllt dig för en av de jobbigaste händelserna i mitt liv och inte kunnat kontrollera vad jag sagt till dig. Skulle vilja ta tillbaka allt. Önskar jag hade hanterat det bättre. Ingenting blir bättre av beskylla någon för något den inte var med på.
Visst hade jag nog agerat lite annorlunda om jag var i din sits men det är lätt för mig att säga som varit med om det. Förstår att det inte är lätt att ta ställning till detta.
Och jag har hotat med att ta mitt liv när jag mått för dåligt och då är det inte konstigt att du tagit avstånd från mig, men jag önskar att jag inte snackat massa skit och att du aldrig tagit avstånd för jag har behövt dig vid min sida.

S
Vet inte vad jag ska säga om dig. Jag tyckte så himla mycket om dig, sen gick det ett år innan jag såg dig nu är du helt förändrad. Du betydde väldigt mycket en gång. Nu vet jag inte om du växt ifrån mig på något konstigt sett. Men du har redan glömt allt det där och jag är fortfarande här. Det gör så ont i mig när du inte tror att jag försökt må bättre det gångna året. Att ens acceptera en sjukdom är väldigt svårt och jag skulle helt plötsligt acceptera ännu en. Jag äter min medicin och går på min terapi. Jag har tänkt samma tankar i fyra år och det är ett tankemönster jag fastnat i, jag vet att man kan ta sig ur detta men det är lättare sagt än gjort.
Vet inte om jag betyder något för dig längre och det gör väldigt ont. Men jag minns fortfarande det vi hade och jag saknar det, jag saknar dig.

J
Du kanske blir sur att du står med här bland all min skuld, men faktum är att jag varit en skit mot dig också i vissa perioder. Jag har tagit dig för givet inte funnits där som du funnits här föt mig. Ingen känner mig som dig, du kan mig utan och innan. Ibland behöver jag inte ens berätta saker för dig för det är precis som om du redan viste. Men förut hade jag en tendens att såra dig och det är det sista jag någonsin skulle vilja göra. Du ger mig så otroligt mycket, så fort det är något ringer jag dig och du är alltid där. Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd ingen känner mig så väl som du, jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnade mig nu.


And I've hurt myself by hurting you.

Jag vet att jag gör de flesta misstagen när jag är full men faktum är att när det inte går snett är känslan så himla värd den att det är svårt att låta bli. Önskar jag kunde sluta men jag jobbar på det.

förlåt