Fan när allt känns bra och rullar på tror man aldrig att man ska sjunka ner igen men så gör man det ändå tillslut.
Man blir så jävla arg, ledsen och besviken på sig själv.
Tror att jag är utmattad eftersom jag typ inte haft en ledig dag på ett tag.
Men ändå man tror ändå att man äntligen tagit sig upp ur skiten men det känns som att ångesten egentligen alltid finns där och väntar på att få ta över.
För det är precis vad den gör.
Tar över alla ens tankar och all energi.
Första dagen jag missar skolan och det har inte ens gått två veckor.
Bra jobbat Sofia.
Varken väckarklockan eller Emils sju samtal väckte mig i morse och då har jag ändå sovit ca 11 timmar i natt.
Har mina tips och tricks för att dämpa ångesten lite iaf och tänkte faktiskt dela med mig av dom i något inlägg.
Nu ska jag sova en kortis till och hoppas på att jag känner mig sjukt lycklig och pigg när jag vaknar men hur stor är chansen...

xx